Juanita – Björn Afzelius

Juanita, hon var vacker som en gryning
När de möttes i Madrid för längesen
Och han var ung, han var en av många hundra
Som rest ner för att slåss för friheten
Och Juanita, hon var med de vid fronten
Och hennes glöd gav de andra kraft och mod
Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren
Om folket och den framtid
Som hon var beredd att försvara med sitt blod

Juanita, han ska alltid komma ´håg dig
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var

Men de förlora', för fascisterna var starka
Och han for hem, med bara bitterheten kvar
Och Juanita måste gömma sig i bergen
Och fast han skrev så fick han aldrig några svar
Men åren gick, och också hjältar blir gamla
Och de får hoppas att de yngre vill ta vid
Han blev gift, och fick söner och döttrar
Och hans tid med Juanita
Blev liksom en drömbild från ett annat liv

Juanita, han ska alltid komma ´håg dig
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var

Hans båda söner var i Spanien förra sommar'n
Och semestra´ på ett nybyggt lyxhotell
De hade träffat en gammal gumma ner vid stranden
När de gick ut för att festa sent en kväll
De hade pratat och berättat vad de hette
Och om sin far som en gång varit i Madrid
Då steg hon upp och sa: "Honom har jag älskat!
Men här springer ni och göder nåt
Han har bekämpat med risk för eget liv!

Så ge er av! Jag är trött på era svängar!
För ni fördröjer bara frihetens stund
Och ni borde veta, att turisternas pengar
Är som honung i förtryckarnas mun!"

Juanita, han ska alltid komma ´håg dig
För hans inre ska du alltid finnas kvar
Juanita, fast han aldrig kunde få dig
Kan han minnas hur stark och fin du var

... 웃 ...