Dansen på sunnanö – Evert Taube

Där går en dans på Sunnanö, där dansar Rönnerdahl
med lilla Eva Liljebäck på pensionatets bal,
och genom fönstren strömmar in, från skärgårdsnatten sval,
doft av syrener och jasmin i pensionatets sal,
ja, doft av syrener och jasmin i pensionatets sal.


Och lilla Evas arm är rund, och fräknig hennes hy,
och röd som smultron hennes mun, och klänningen är ny.
- Herr Rönnerdahl, det är ju ni som tar vem ni vill ha
bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört, haha!
Bland alla kvinnor jorden runt, det har jag hört, haha!


- Att ta är inte min musik, nej, fröken, men att ge!
Jag slösar, men är ändå rik så länge jag kan se.
- Vad ser ni då, herr Rönnerdahl, kanske min nya kjol?
- Ja, den och kanske något mer! Ta hit en bra fiol.
- Ja, den och kanske något mer! Ta hit en bra fiol.


Där går en dans på Sunnanö till Rönnerdahls fiol,
där dansar vågor, dansar vind, och snön som föll i fjol.
Den virvlar där, där går ett brus igenom park och sal,
och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.
Och sommarmorgonen står ljus och södergöken gal.

Och lilla Eva dansar nu med fänrik Rosenberg,
och inga fräknar syns på hyn, så röd är hennes färg.
Men Rönnerdahl är blek och skön, och spelar som en gud,
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud,
och svävar i en högre rymd, där Eva är hans brud.


Ah, ah... yeah, yeah...

... 웃 ...