Den Första Gång Jag Såg Dig

Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
på förmiddan, då solen lyste klar
och ängens alla blommor av många hundra slag
stodo bugande i par vid par
Och vinden drog så saktelig och nere invid stranden
där smög en bölja kärleksfull till snäckan uti sanden
Den första gång jag såg dig, det var en sommardag
den första gång jag tog dig uti handen

Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn
så bländande som svanen i sin skrud
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn
liksom ett jubel utav fåglars ljud
Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn
så bländande och grann som aldrig mera

Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag
då drivan ligger glittrande och kall
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag
och vägens brus i alla fulla fall
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag
som rodna och som stråla och betaga


... 웃 ...