Vandraren - Nordman

Vandraren har ingenstans att gå
när han kommit fram till slutet.
Månen färgar alla skuggor blå,
han är ensam kvar där ute.
Långt där borta från en enslig gård
lyser värmen ut i natten,
väcker hungern i hans frusna kropp
som har levt på luft och vatten.

Det gör ont men gå ändå,
du kan alltid vända om.
Det gör ont men gå ändå.
Du är här, men du kom
som en vandrare.

Klockan ringer för en ensam själ,
den har lånat röst av döden.
Vill den illa eller vill den väl
när den räknar våra öden?
Sluta tänka, det är svårt ändå,
du får ta en dag i taget.
Vandraren har ingenstans att gå
om han går vid sista slaget.

Det gör ont men gå ändå...