Jag tror på sommaren

Kortast och blekast vintersol
finns en decemberdag
kallad för Thomas tvivlaren
för att hans tro var svag.
Han skulle aldrig någonsin
trott på en sol, en vår.
Ändå förvandlas vintern till
sommar vart enda år.

refräng:
Jag tror, jag tror på sommaren.

Jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommar
husmed täppa och med lindars sus.
En speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol.

Midsommarafton natten lång
kärlek och dans och sång
solen som plötsligt börjar gå
upp och ner på en gång.
Pojken med flickans hand i sin
viskar och får till svar
löften han gått och hoppats på
under det år som var.

refräng:
Jag tror, jag tror på sommaren...


'