Kavalkad - gamla kända refränger

Anna, du kan väl stanna, hemma hos dej
månen och grammofonen, frestar de ej?
Vinet och apelsinet, det har jag köpt åt mej.
Så lilla Anna, åh, lilla Anna
du kan väl stanna där hos dej!


Ut på sjön den vida ska vi glida i en grönmålad båt.
Vi mot varma länder stäven vänder i en grönmålad båt.
Båten får gunga dit vindarna vill,
blåser det inte så ligger vi still.
Våran lycka skåda får vi båda i en grönmålad båt,
kärleken ska skötas, läppar mötas i en grönmålad båt.
Svärma på havet är förfärligt härligt
och är nog, ärligt talat, oumbärligt.
Helst när man har sin sköna i sin gröna båt,
som är gjord för två.

Jag har en liten melodi
som jag är så förtjust uti
och jag kan inte låta bli
att sjunga den för dej.
Nån schlager inte alls den är
nej, den låter bara just så här.
Man sjunger den när man är kär
och jag är kär i dej.
Och varje ton ska gå till dej
likt tankarna så ömma
och när jag ledsen känner mej
kan jag dock inte glömma,
att jag har en liten melodi
som jag är så förtjust uti
och jag kan inte låta bli
att sjunga den för dej.

Solen lyser även på liten stuga,
och den är röd och vit och gjord för mej.
Och breve förstukvisten två björkar buga,
vid källan blomma små förgätmigej.
Där finns det en täppa och en vacker berså
och ett litet hus med ett rött hjärta på.
Ja, solen lyser även på liten stuga,
och i den stugan vill jag bo med dej.

Två solröda segel styr bort ifrån land,
ett hav som en spegel i aftonens brand.
Var finns nu min älskling i främmande värld?
Två solröda segel vart styr ni er färd?
Blås, vindar i natten en stormmelodi -
I sydliga vatten är snart seglatsen förbi.
Två vindögda segel styr rakt på varann -
sånt händer i regel ej sjöfolk som kan.