Axel Öman - kompositör Fred Winter

Det var en gång en sjöman
med mössan käckt på svaj.
Han hette Axel Öman,
han hade blå kavaj.
i kärlek rikt begåvad,
hans älskling hette Maj,
hon var förut förlovad
med en som var malaj.

Uppå havet vågorna gå,
uppå himlen stjärnorna stå.
Barometern den faller och seglen de slå.
Atlanten är böljande blå.

När Axel från Manchester
kom hit till hemmets kaj
han henne bjöd på fester
på vin och äppelpaj.
Hon i hans blick sig spegla',
han trohet svor i maj.
i juni bort han segla'
direkt ner till Shanghai.

Uppå havet vågorna gå...

En annan tös fick handen
och vin och äppelpaj
men sörjande på stranden
går nu hans älskling, Maj.
från kinden tåren rullar,
ack, Öman, falske blaj,
hon går nog snart och drullar
i vattnet från nå'n kaj.

Uppå havet vågorna gå...

Han for från barn och maka
en dag till Paraguay,
men han kom ej tillbaka,
han slöks utav en haj.
Så går det varje sjöman
allt uti blå kavaj,
som är så falsk som Öman
var mot sin älskling, Maj.

Uppå havet vågorna gå...