Guenerina med Paul Paljett

Smal är gränden där du nu går,

tysta steg på solvarma stenar.

Någonstans en klocka som slår,

ord och tankar tiden förenar.

Du hör skratt, ser barnen leka.

Skrattar med, men ändå du tvekar.

Vem kan tro nånting som man aldrig sett.

'


Din sång Guenerina, den ekar bland bergen.

Och lyfter mot himlen, skuggan utav friheten.

Men sjung Guenerina, långt ute på bergen.

Och fångar din sång och ger dig den tillbaks igen.

'


Och du skyndar framåt igen,

mot det löfte klockorna gett dig.

Drömmar ligger framför dig än,

som du drömt när ingen har sett dig.

Vem kan ana tårar på kinden,

när du böjt ditt huvud för vinden.

Vem kan höra ord som du aldrig sagt.

'


Din sång Guenerina, den ekar bland bergen.

Och lyfter mot himlen, skuggan utav friheten.

Men sjung Guenerina, långt ute på bergen.

'

Och fångar din sång och ger dig den tillbaks igen.


Jag fångar sången, och håller sen kvar.

Och sjung den sedan i allting du gör.

Och då för första gången du kanske har, nått att leva för.

'


Din sång Guenerina, den ekar bland bergen.

Och lyfter mot himlen, skuggan utav friheten.

Men sjung Guenerina, långt ute på bergen.

Och fångar din sång och ger dig den tillbaks igen.

'