Anders å Britta


Hon: Kommer du ihåg den första gång vi träffades, min vän?
Han: Ja, det var på logdans för ganska länge sen,
det var väl fyra och ett halvt år sedan nu, om inte mer.
Hon: Å jag blev kär i dej så tvärt för att du spelte handklaver.
Båda: Trara-ralla-lilalla-lalla tralla-la-tralleri å rej,
tralla-la-tralleri å rej, tjohej, va' ja' e' gla' i dej.

Han: Men hör du Brita, du höllt hop me' Nils i Svängen förr en gång,
en sån därn sprätthök som luktar åd'kålång.
Hon: Det kan väl hända, men jag lövar, jag var inte alls na' ker,
det var ju sommarn innan du gick sta' å köpte handklaver.
Båda: Trara-ralla-lilalla-lalla...

Hon: När du låg och exicerade på Mobytorpa Hed,
du må du tro min vän att de' i hjärta sved,
å jag tänkte mången gång, han har nån annan eller fler.
Han: Men du vet väl, Brita, att jag höll mej till mitt handklaver.
Båda: Trara-ralla-lilalla-lalla...

Båda: Om en gång vi skull' möblera både soffa och byrå,
ja, då stod det väl inte länge på
förr'n där gungade små vaggor, ett par stycken eller fler,
å så en extra liten vagga för vårt kära handklaver.
Båda: Trara-ralla-lilalla-lalla...