Bohusländska visor (Potpuri)

Men det är skönt när man får lätta ankar
och sticka ut på böljorna de blå
När vi passerar Doggers bankar
från fiskeflottan en hälsning vi få
Var helst en svensk sjöman på jorden vankar
har han Nordsjön i blodet ändå
därför hälsar han glatt med ett kraftig HURRA
Den gungande Nordsjön blå

Och ner på Öckerö finns
ju världens käckaste kvinns
jag har en liten vän som är mig trogen än
där nere i Bohuslän
och när vi tar oss en dans
uppå nån brygga nånstans
Då har jag ingen mö
då lyser solen rö
där hos min mö på Öckerö

Och när det våras ibland bergen
får jag komma till dig då
och på nytt få läsa sagan
uti dina ögon blå
Alla skogen fåglar sjunga
o va lycka finnes där
När det våras ibland bergen
hos den vän som jag har kär

För ingen gav mig en sådan stund
som jungfrun på Jungfrusund
och ingen räckt mig en sådan mun
som jungfrun på Jungfrusund
Jag hållit i mina armar
så många ljuvliga barmar
men ingen, ingen så ljuv och rund
som jungfrun på Jungfrusund

Ljuvlig är sommar natten
blånande vikens vatten
och mellan bergen och tallarna
höres musiken och trallarna
Flickan har blommor i håret
månen strör silver i snåret
Aldrig förglömmer jag stunderna där
uppå Svingsta skär